The Mongonaut Speaks

What is a Mongonaut?

Archive for the ‘Rants’ Category

He said, then she said, then he said, and then the whole thing erupted like a volcano

with 6 comments

Det blir ett kort inlägg idag. Dagen har helt enkelt upptagits av viktigare saker – vad som nu kan vara viktigare än en blogg. Jag tänkte egentligen bara ta tillfället i akt att kommentera en sak som har kommit upp i en diskussion på en annan blogg som jag råkar vara involverad i och det är Glasvegas som det nya Jesus and Mary Chain och vad som egentligen krävs av ett band för att utses till det nya Jesus and Mary Chain. Efter att ha ägnat ett par minuter av mitt liv åt att lyssna igenom Glasvegas alster, minuter som jag aldrig får tillbaka och som jag hade kunnat ägna åt att lyssna på Porter Wagoner eller The Barbaras, slår det mig att Glasvegas inte har ett skit med JAMC att göra. De är nämligen precis som alla andra NME-band just nu; tunna, uddlösa och tämligen menlösa. Den enda koppling jag kan se till JAMC är att Glasvegas har hyllats av den gamla Creation-bossen Alan McGee:

I first spotted Glasvegas in 2006, playing third on the bill at the King’s Tut Wah Wah à la Oasis. They immediately caught my attention. They were rockabilly neds playing a frenetic homage to Elvis, art punk and noise. I got their myspace that evening and loved it. In fact I hadn’t loved anything that much since the Jesus and Mary Chain demo tape in the 80s. Glasvegas’ demos owed a heavy debt to both Suicide and the Jesus Mary Chain; the reverberating drum machine, the wall of feedback and the vocals from James Allen which alternate between threatening and fragile, all sung in a heavy Glaswegian accent. The songs are picture snapshots of the underbelly of Glasgow.

Och så var Glasvegas det nya JAMC och guds gåva till indiepopen, men jag antar att det är så det går när man låter old dudes, vi har väl ett lika tydligt exempel på det här i Sverige med that old dude at SVD som på gamla meriter tycker och tänker fritt om ditten och datten, avgöra vad som är framtiden. Alan McGee please keep your mouth shut!

Jag menar hur många ”The new JAMC” har vi haft under de senaste åren? The Kills, Black Rebel Motorcycle Club, A Place to Bury Strangers, The Warlocks, Franke, The Raveonettes, Bubblegum Lemonade, och nu Glasvegas. Alla relativt bleka kopior, och i vissa fall inte ens kopior, av JAMC. Det är ju inte för inte som man börjar undra vad som egentligen krävs för att räknas som det nya JAMC.  Vad jag kom fram till är följande:

En förkärlek för svart läder – check!
En antydan till dist på gitarrerna – check!
Skotsk dialekt – check!
Texter som doftar lite svagt av nedgången skotsk arbetarklass – check!
Omtalade av Alan McGee – check!

Så mycket mer än så verkar det i alla fall inte krävas. Anyhoo, Glasvegas är inte min grej, inte BRMC eller Bubblegum Lemonade heller. Kills är däremot helt OK, åtminstone den första tiotummaren.

Big Youth – Wolf in Sheep Clothing (Version 1)

Written by M.

september 28, 2008 at 9:15 e m

Publicerat i Rants