The Mongonaut Speaks

What is a Mongonaut?

It’s not your speakers, it’s your pre-amp!

leave a comment »

Stick it to the man!En sak som är lustig är att det finns vissa band, vissa sound, vissa skivor, vissa låtar som kan ta över ens liv totalt. Slave to the rhythm. Helt plötsligt blir man tvungen att släppa allt för det enda som du vill och kan göra är att spela den där låten eller den där skivan en gång till. Igen och igen och igen. Ingenting annat är längre viktigt. Vardag, kneg, fotboll – you name it – har inte längre någon mening. Den där låten/soundet är ditt allt. Du bär den i ditt hjärta som det vore den sista droppen vatten. Det är lustigt när vuxna män helt plötsligt släpper allt de har för händerna. Fru. Barn. Trädgårdsarbete. Vad är det när det finns något som kallas för vinyl. Som småbarn på julafton sitter de sedan framför stereon med tindrande ögon. Dyrkande det som kommer ur högtalarna. Manna från himlen, eller fuel som den gode Hunter S. Thompson kallade det. Igen! Igen! Igen! And around ‘n’ around the record spins. Och för varje varv som skivan snurrar blir du bara lyckligare och lyckligare. Snart sitter du där och glädjetårarna rullar ner för din kind. Du är som ett litet barn. Och du vet att det enda som är viktigt är att du får spela den där låten eller den där skivan en gång till. Bara en gång till. För om jorden går under i morgon har du i alla fall spenderat din tid väl. Ägnat tid åt det du älskat allra mest. Du kan lämna världen lycklig.

Just nu är Nothing People ett sådant band för mig. Just can’t get enough! Det är för mig fullständigt omöjligt att att sluta spela deras senaste platta, ”Late Night”. Jag är nästintill beredd att säga att det är bland det bästa jag har hört. Någonsin. OK. OK. OK. Det där var kanske en smärre överdrift men vad fan ska man göra för att driva hem poängen att du måste lyssna på Nothing People så snart som möjligt. Trust me, jag vill dig bara väl. Det är för ditt eget bästa. Tro mig. Nothing People har jämförts med allt från Chrome och Cramps till Television och Flesh Eaters. På senaste skivan tycker jag mig dock höra allt detta men även inslag av tidiga Mercury Rev och mitten-av-90-talet-Pavement. Is that super or what!?

Chrome – check!
Cramps – check!
Television – check!
Flesh Eaters – check!
Tidiga Mercury Rev – check!
Pavement anno ”Crooked Rain” – check!

Samtliga favoritband och -sound på en och samma skiva. Kan det bli bättre. Knappast. ”When I Drink” är min absoluta favoritlåt nu. Lite senare i dag kommer jag att spela den för hundrade gången det senaste dygnet. Som sagt, just can’t get enough.  Jag kan lätt säga att det är det vassast jag har hört sedan Sic Alps ”Gelly Roll Gum Drop” eller ”Message From The Law”. Un-fucking-believable. Plattan är utgiven på S-S Records och om ni skyndar er kan ni säkert få tag i ett exemplar innan den blir utgången och ni måste punga upp hundralappar för den på Ebay. The world needs Nothing People!

Nothing People: When I Drink

Nothing People:  Stick In The Mud

Annonser

Written by M.

mars 29, 2009 den 11:18 f m

Publicerat i Lo-fi heaven

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: