Fuck all the people, all the time

Wizzard Sleeve är ytterligare ett av alla band som borde leta sig tillbaka till ruta ett och börja om från början. Vad sägs om att börja med valet av namn; Wizzard Sleeve – det är bara att ”urban dictionaira” namnet så får ni se vad jag menar – kan vara ett av de mest barnsliga bandnamn jag har hört. Musikaliskt är det dock riktigt djävla överdjävligt vasst. Och då fattar ni att vi snackar vasst. My new favorite band i klassen köttahuvvudpunkrock. Rått, kylslaget, feedbackat, tät och benhårt. Sure thing, du må tycka att det rör sig om en bagatell, och visst, jag har säkert glömt det här om någon månad. So-fucking-what! Just nu – just här på tåget mellan Göteborg och Stockholm – skänker den mig välmående och en skön mättnads- och nöjdhetskänsla. Pelle Proppmätt! Fuck it, det är det bästa jag har hört den här veckan och det är ändå bara måndag. Yes! Så där ja då var det sagt! Det är Wizzard Sleeve och Subtle Turnhips för hela slanten dessa dagar. Garage-DIY-‘til-I-die! Känslan av ”Alabama’s Doomed” är lite densamma som The Anals ”Commando of Love; klaustrofobisk, kallsvettig panik; driven, kompromissvillig och slentriankorkad pang-på-rödbetan punkrock. Egentligen låter det nog mer som om Hawnay Troof kompades av Bratmobile på en platta producerad av The Anals. Varför fundera så mycket över hur det låter. Det är bara att ladda ner skiten och ge sig ut på ditt eget lilla vardagsrumsdansgolv och för knappa tre minuter glömma att världen existerar. Frågan är om blir bättre.

Singeln är en splitt med Amber Alerts och finns att tjacka från Goner Records.