The Mongonaut Speaks

What is a Mongonaut?

Bigger than the Beatles for sure

with 4 comments

The Girls Just Went Ape Shit

I went with some friends to see The Skull Defekts
It was the greatest show I ever saw
We’d been planning the trip for a couple of months
And I just couldn’t wait to get it on
It was November 7th
It was Friday night
It was raining just a little but we didn’t mind
We had some drinks in the bar at Andra Långgatan
Went walking on a beer run, ‘cause it was getting dark
I wont forget how great that night really was

The Skull Defekts på Röda Sten igår. Och jag som inte hade sett bandet sedan deras andra spelning blev helt begeistrad och tagen. Magnifik over-the-top primalrock. Just like it was meant to be. Ren djävla brottarrock eller om det är något så förbannat genialt som retarderad aprock. Egentligen spelar det ingen roll; det frigör sinnet och stjärten följer efter. The Skull Defekts ryggrad, Henrik Rylander och Jean-Louis Huhta, hamrar ut benhårda och stundtals steloperarade rytmer som bara växer och växer och över allting ligger de mest efterblivna, stolpiga och grovhuggna gitarriff som man kan tänka sig. Sedan fläker de bägge gitarristerna, Joakim Nordwall och Daniel Fagerström, upp sina babianarslen och stämmer upp en dansuppvising som inte är av denna värld. The Skull Defekts uppmanar oss att hitta tillbaka till primatstadiet. Och låt mig bara säga att killen precis framför mig hittade helt rätt och det tog bara ett par sekunder innan han stämde upp i ett primalskrik. Do as your told, not as you feel. Stundtals är hela Skull Defekts grej så utstuderad att man bara vill spöa upp bandmedlemmarna. Att slå någon väldigt hårt över njurarna skulle alldeles säkert fungera som någon form av säkerhetsventil. Låt mig bara upplysa om att det är en tunn gräns mellan raw och jiggy. Och fan vet om Skull Defekts håller sig på rätt sida alla gånger. Å andra sidan det här kan lätt vara en av de tio bästa spelningarna jag har sett under de senaste åren.

The Skull Defekts – Rhythm Is The Key

Lightning Bolt spelade även denna kväll och om dem har jag bara två saker att säga; (1) post-hardcore, more like post-cock. (2) Om ni ska vara intensiva, spela en kvart, inte en och en halv timme – fucking hippies!

Dessutom har någon vänlig själ nu lagt ut ett par filmer från Tsukimonos set:

Annonser

Written by M.

november 8, 2008 den 3:03 e m

Publicerat i Lo-fi heaven

4 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Shit pommes frites, ord och inga visor och tydligen ingen leverans från ”blixt duon”, trist!!

    M

    november 9, 2008 at 1:17 f m

  2. Skull Defekts var helt enkelt sweeter than sweet. Lightning Bolt gav jag inte mycket för, minns dem som rätt bra från sist vi såg dem men jag hade svårt att komma i rätt machostämning för att hänga med. Synd att du missade det! Vi får ta det nästa gång.

    mongosatanmaria

    november 9, 2008 at 11:16 f m

  3. ”Lightning Bolt spelade även denna kväll och om dem har jag bara två saker att säga; (1) post-hardcore, more like post-cock. (2) Om ni ska vara intensiva, spela en kvart, inte en och en halv timme – fucking hippies!”

    Skojar du eller? När Lightning Bolt började spela så insåg man vilka medelmåttor som föregått dem: De har ett eget uttryck, kunnande och en kompromisslös attityd som kändes befriande efter Skull Defekts som jag upplevde som ett gäng konststudenter som mer var intresserade av framtoningen på scen än musikaliska kvalitéer. Posörer.

    AE

    november 11, 2008 at 11:46 f m

  4. 😀 Antar att jag gillar medelmåttor. Om man läser den här bloggen så tycker jag att det framgår ganska så klart och tydligt. Musikalsikt kunnande är för mig fullkomligt ointressant. Inget fel med det i och för sig. Dessutom Rylander och Huhta som konststudenter, you vely funny guy, de måste väl bara vara närmare 104 år vid det här laget, men ja ja, det går säkert att få ihop det på det sättet.

    Apropå min aversion mot Lightning Bolt så kan jag väl bara säga att jag har oerhört svårt för sunkproggig och testosteronstinn macho-hardcore. Och på tal om posers, vilka var det som spelade iförda mask? Men visst, du har rätt i att Lightning Bolt har ett eget uttryck och att det de gör det gör de bra, tyvärr räcker inte det för mig. Vill dock minnas att jag uppskattade dem en hel del sist de var i Sverige men den här gången stämde det inte alls.

    mongosatanmaria

    november 11, 2008 at 11:58 f m


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: