The Mongonaut Speaks

What is a Mongonaut?

He said, then she said, then he said, and then the whole thing erupted like a volcano

with 6 comments

Det blir ett kort inlägg idag. Dagen har helt enkelt upptagits av viktigare saker – vad som nu kan vara viktigare än en blogg. Jag tänkte egentligen bara ta tillfället i akt att kommentera en sak som har kommit upp i en diskussion på en annan blogg som jag råkar vara involverad i och det är Glasvegas som det nya Jesus and Mary Chain och vad som egentligen krävs av ett band för att utses till det nya Jesus and Mary Chain. Efter att ha ägnat ett par minuter av mitt liv åt att lyssna igenom Glasvegas alster, minuter som jag aldrig får tillbaka och som jag hade kunnat ägna åt att lyssna på Porter Wagoner eller The Barbaras, slår det mig att Glasvegas inte har ett skit med JAMC att göra. De är nämligen precis som alla andra NME-band just nu; tunna, uddlösa och tämligen menlösa. Den enda koppling jag kan se till JAMC är att Glasvegas har hyllats av den gamla Creation-bossen Alan McGee:

I first spotted Glasvegas in 2006, playing third on the bill at the King’s Tut Wah Wah à la Oasis. They immediately caught my attention. They were rockabilly neds playing a frenetic homage to Elvis, art punk and noise. I got their myspace that evening and loved it. In fact I hadn’t loved anything that much since the Jesus and Mary Chain demo tape in the 80s. Glasvegas’ demos owed a heavy debt to both Suicide and the Jesus Mary Chain; the reverberating drum machine, the wall of feedback and the vocals from James Allen which alternate between threatening and fragile, all sung in a heavy Glaswegian accent. The songs are picture snapshots of the underbelly of Glasgow.

Och så var Glasvegas det nya JAMC och guds gåva till indiepopen, men jag antar att det är så det går när man låter old dudes, vi har väl ett lika tydligt exempel på det här i Sverige med that old dude at SVD som på gamla meriter tycker och tänker fritt om ditten och datten, avgöra vad som är framtiden. Alan McGee please keep your mouth shut!

Jag menar hur många ”The new JAMC” har vi haft under de senaste åren? The Kills, Black Rebel Motorcycle Club, A Place to Bury Strangers, The Warlocks, Franke, The Raveonettes, Bubblegum Lemonade, och nu Glasvegas. Alla relativt bleka kopior, och i vissa fall inte ens kopior, av JAMC. Det är ju inte för inte som man börjar undra vad som egentligen krävs för att räknas som det nya JAMC.  Vad jag kom fram till är följande:

En förkärlek för svart läder – check!
En antydan till dist på gitarrerna – check!
Skotsk dialekt – check!
Texter som doftar lite svagt av nedgången skotsk arbetarklass – check!
Omtalade av Alan McGee – check!

Så mycket mer än så verkar det i alla fall inte krävas. Anyhoo, Glasvegas är inte min grej, inte BRMC eller Bubblegum Lemonade heller. Kills är däremot helt OK, åtminstone den första tiotummaren.

Big Youth – Wolf in Sheep Clothing (Version 1)

Annonser

Written by M.

september 28, 2008 den 9:15 e m

Publicerat i Rants

6 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Fast Franke förde ju iaf en del uppfriskande oväsen. Franke var/är tuffa!

    johanmohlin

    september 29, 2008 at 10:07 f m

  2. Tycker också jämförelsen med JAMC känns aningen tramsig. Glasvegas springer ju ifrån JAMC så det visslar om det! Sen kanske det inte räcker till mer än en platta, men det gör mindre tycker jag..

    Jonny

    september 29, 2008 at 7:39 e m

  3. Johan, oops, det var inte min mening att framställa Franke i dålig dager. Jag gillar Franke, så länge jag slipper att se dem live.

    mongosatanmaria

    september 29, 2008 at 8:44 e m

  4. Jonny, jämförelsen är inte bara tramsig, den är nästintill urfånig men skit samma. Om sedan Glasvegas visslar förbi JAMC vet jag inte men det är väl kul om det finns någon som tycker det. Personligen går jag inte igång på Glasvegas medan jag fortfarande blir knäsvag av vissa JAMC:s låtar.

    mongosatanmaria

    september 29, 2008 at 8:46 e m

  5. Det är uppenbart att våra musikrecensenter har uppmärksammat Glasvegas nu. DN, GP och Metro ger deras skiva full pott idag medan SvD sågar den rätt rejält … hypen verkar i alla fall vara ett faktum! Får helt enkelt kolla upp dem, har svårt att tro på ett reinkarnerat JAMC – för bra för att vara sant helt enkelt!

    Tjing!

    M

    oktober 1, 2008 at 8:16 e m

  6. Ja, satan i gatan vad det har brakat loss kring Glasvegas. Det är nästan så man önskar att man inte hade skrivit något överhuvudtaget.

    mongosatanmaria

    oktober 1, 2008 at 10:31 e m


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: