The Mongonaut Speaks

What is a Mongonaut?

Dreams are free, motherfucker

with 2 comments

Ah, band som uppfinner och utvecklar ett eget språk; inte bara musikaliskt och estetiskt utan även ett vardagligt rent praktiskt språk – don’t you just love ‘em!

Minutemen, det lilla DIY-bandet från San Pedro, som med två fingrar i luften, en dos djävlaranamma, en gnutta egensinne och utomjordlig uppfinningsrikedom revolutionerade en stor del av den amerikanska punk- och indiescenen – fuck it, de inte bara revolutionerade punk- och indiescenen; de rev för tusan sönder regelboken i tretusen bitar och gjorde sedan cut-up-poesi a la Willam S. Burroughs av skiten som de sedan spottade tillbaka i ansiktet på sin publik – och mer eller mindre lade grunden för band som var även ett band som skapade och uppfann ett alldeles eget språk. Boozh = bourgeoise, mersh = kommersiellt och econo = diy. Med tiden blev det inte bara ett eget språk utan en egen musikalisk stil och ett sätt att leva och turnéra och idag hör Minutemen, deras musik och politik till musikhistorien.

Minutemen bestod av D. Boon, en riktig ”history buff”, Mike Watt,  plugghäst och San Pedros största RISK-fanatiker, och George Hurley, en riktig surfer dude med ett häftigt humör. Och historien vill göra gällande att den enda anledningen till att D. Boon och Mike Watt började spela punkrock var att D. Boons mor var så orolig för vad killarna skulle hitta på för dumheter om de inte hade en ordentlig hobby att hon betalade för deras instrument och ordnade ett ställe för dem att repa. Till en början visste inte Mike Watt vad en bas var utan han och D. Boon räknade ut att det nog bara var att sätta fyra strängar på en gitarr och börja lira:

We thought tightness of the strings was a personal thing – like, I like my strings loose. We didn’t know it had to do with pitch. It must have made assholes pucker from a mile away.

Inte för att det spelade någon roll att de till en början inte visste hur man stämde sina instrument, utan det verkar snarare ha varit en förutsättning för vad som komma skulle. Minutemen låter som ett Captain Beefheart & His Magic Band efter tjugo koppar riktigt svart och starkt kaffe. Frusterade rytmer tvingas samsas med ett så pass drivet basspel att man undrar om toner och ackord verkligen räcker till och på toppen av det D. Boons magnifika gitarrspel. Inspirerade av brittiska band som Wire och The Pop Group skapade Minutemen musik som inte var av denna värld, och mig veterligen har inget annat band ännu lyckats kopiera Minutemens sound.

I december 1985 gick D. Boon tragiskt nog bort och Mike Watt hamnade i en djup depression och svor, tillsammans med trummisen Michael Hurley, om att aldrig mer spela musik, men de båda övertygades sedermera att fortsätta med musicerandet av bl.a Sonic Youth och Dinosaur Jr:s J. Mascis. Tillsammans bildade Hurley och Watt då Firehose som i mångt och mycket kan ses som en förebild för band som Treepeople, Archers of Loaf och Built to Spill. Efter Firehose har Mike Watt medverkat på Sonic Youths indierockdinosaur ”Daydream Nation” och spelat bas med J. Mascis.

För den som är eller blir mer intresserad av Minutemen finns det en underhållande intervju från ett tidigt nummer av Flipside att läsa här. Sedan kan vi inte låta bli att rekommendera dokumentären ”We Jam Econo” samt det fantastiska kapitlet om Minutemen i Michael Azzerads bok”Our Band Could Be Your Life”.

Rent låtmässigt hade jag idag tänkt bjuda på två låtar från Minutemens makalösa andra platta; ”What Makes a Grown Man Start Fires”; samt en låt från det album som de allra flesta håller som Minutemens skarpaste skapelse; ”Double Nickels on the Dime”

Minutemen – Bob Dylan Wrote Propaganda Songs

Minutemen – One Chapter in the Book

Minutemen – Do You Want New Wave or Do You Want the Truth?

Avslutningsvis tänkte jag även bjuda på den fantastiska videon till ”This Ain’t No Picnic”.

Annonser

Written by M.

september 23, 2008 den 5:37 e m

Publicerat i DIY-pop

2 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Bloggen har varit fantastisk tidigare, NU blev den vips både splendid och terrific på samma gång!! Minutemen kan det inte skrivas för mycket om…

    Mathias

    september 23, 2008 at 8:46 e m

  2. Uhu, skojar du. Jag skulle kunna skriva 200 sidor om Minutemen. Det kommer nog ytterligare en text vartefter det lider, eller hur fan man nu säger…

    mongosatanmaria

    september 24, 2008 at 6:30 f m


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: