The Mongonaut Speaks

What is a Mongonaut?

I’m still pissed about love

leave a comment »

En av förra årets vassaste låtar var Pete Greens fantastiska mangling av MySpace, fåraktigt skockbeteende, Rupert Murdoch & enfald  i ”I Haven’t Got a MySpace Cause MySpace Fucking Sucks”. Nu ser det ut som att Green har överträffat sig själv och den här gången är det NME och alla sponsrade ”indiegalor” som får sig en rejäl känga.  ”Best British Band Supported by Shochwaves” är en förträfflig modern protestsång och i en helt ok intervju med bloggen All That Ever Mattered förklarar Green vissa av de åsikter som han framför i ”Best British Band Supported by Shockwaves”:

I think it was when they started inventing scenes that didn’t exist. You know, that whole ‘new wave of new wave’ thing. And ‘romo’. What was that all about? It just seemed to be getting really daft, and cliquey and self-referential. Compared with the crimes of the current NME, that all seems quite trivial, doesn’t it? It’s ironic really. If they were to suddenly climb back out from up the arse of the Industry and start giving a shit about music again, and just be daft and cliquey and self-referential, then I’d probably start buying it again.

En annan person som genom åren har haft allvarliga problem med NME, Melody Maker och varenda annan musiktidningstitel du kan komma på, för att inte säga musikpressen i största allmänhet, är journalisten Everett True (nah, det är inte hans riktiga namn), även känd som The Legend!

Mannen, myten, konceptet, som någon halvdassig gammal svenska komiker sa.

Ni vet, den där snubben som gav Kurt Cobain en Daniel Johnston-tröja eller introducerade honom till den där fröken Love, eller hur fan det nu var, i alla fall, ni vet, han den där killen som var den förste som gav ut en platta på Creation. Men kom igen, ni vet, han den där jeppen som startade tidningen ”Careless Talk Costs Lives” – vars ambition var att ta död på all övrig brittisk musikpress (inte för att man lyckades med den naiva visionen; klartsynt analys men ganska ruttet genomförande kan man väl säga om man vill var snäll och vänlig – och som nu är the head honcho för ”Plan B Magazine”, eller som en god vän nyligen beskrev honom; ”that dude vars vardagsrumsgolv alla band som någonsin har existerat någon gång under sin karriär har sovit på”.

I ”The King of Hobart” från 2004 gnäller inte The Legend! specifikt om just NME, men något gnäller han banne mig om. Vad det är har jag inte riktigt fått klart för mig än men det låter som att han är riktigt pissed på något som har med punk att göra. Oavsett vad det är han är förbannad på den här gången så håller jag med honom. Överdjävligt bra och veckans höjdpunkt!

Annonser

Written by M.

september 17, 2008 den 6:07 e m

Publicerat i Agit-pop, Lo-fi heaven

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: