The Mongonaut Speaks

What is a Mongonaut?

You speak of fall, I breathe fire!

leave a comment »

Collector's Hell

Det är dags för The Mongonaut Speaks första “weekly round-up”. De bästa fynden från den gångna veckan.  Bara det bästa är gott nog för The Mongonauts och vi inleder med en liten petitess från det brittiska bandet Mexican Kids at Home. Nu kan man ju fråga sig varför man bjuder på en petitess när man precis har utlovat att bara bjuda på det absolut bästa, och det är väl i och för sig en befogad fråga, men saken är den att vi råkar gilla petitesser, särskilt när det är petitesser som börjar med lite ukelelemangel och ett taffligt försök till surfkörer men som sedan byggs upp till en tre minuter och trettio sekunder lång mjäk-pop-pärla. Ni hittar ”Start a One Man Band” på Mexican Kids at Homes senaste EP, ”When We All Live in Igloos”, som är utgiven på The Mongonauts absoluta favoritbolag Wee Pop Records.

Mexican Kids at Home Start a One Man Band!

Vi följer upp mjäk-popen med lite tät och svulstig fuzz-drone-rock. In i molnet av krautrockgitarrer bara! Onwards. Forwards. Eller hur man nu säger. Det är helt enkelt dags att mata feedbackmonstret och det gör vi så klart med hjälp av Wooden Shjips, som för något år sedan slog igenom med dunder och brak. Sett i bakspegeln kan det te sig något förvånande då de, precis som 2 miljoner band före dem, låter som ett gäng snubbar som överdoserat på The Doors, The Velvet Underground och den där ”heliga” växen som får dig att finna lugn och ro samt känna välbehag.  Skillnaden är kanske så pass enkel som att där andra band är intresserade av att efterapa Velvet-standards som “Venus in Furs”, “Heroin” och “All Tommorw’s Parties så är Wooden Shjips mer intresserade av det där andra Velvet Underground; det där Velvet som vi finner bortom popen. Det är kanske helt enkelt som Eric ”Ripley” Johnson, sångare och gitarrist i Wooden Shjips, säger; “I always felt that most band were influenced by the wrong aspects of The Velvets, the wrong albums. We’re influenced by the “Sister Ray” Velvets; the lo-fi bootleg Velvets.” Vad kan vi säga; inte mycket, vi är dess värre ”too busy sucking on Wooden Shjips ding-dongs!” för att uttala oss i saken. Feed the fuzz-o-tron!

Wooden Shjips – Sol ’07

Jag vill inleda med att be om ursäkt; jag vet att jag redan har postat  en Just Joans-låt denna vecka men jag är just nu så upp över öronen förtjust i det här bandet att jag bara inte kan undanhålla årets video för er. Jag skulle helt enkelt skämmas allt för mycket om jag gjorde det. Ledsen att tråka ut er allt för mycket med detta himmelska band men de är ju bara världens bästa band just nu så vad annat kan jag göra; det blir liksom min plikt när ingen annan gör det. Dessutom vem vill missa en låt som droppar Dolly Mixture, Haruki Murakami, The Smiths, kvällskurser i oljemålning, Magnetic Fields och Woody Allen som raggningsknep? Det låter väl mer som en låt som man vill älska! Och om jag kunde och hann så skulle jag vara i Glasgow nästa vecka för att se när The Just Joans spelar ihop med The Felt Tips. Herre djävlar, vilken kvälll det skulle kunna bli!

Well, well, well, var inte det där bland det bästa ni någonsin har upplevt? Anyhooo, let’s move on. Det finns få saker som jag älskar så mycket som lo-fi-pop i Jonathan Richman- och Velvet Underground-skolan. Den ska vara hetsigt euforisk – fast den får inte bli fånigt flåsig och hurtfriskt som hos en viss svensk popsångare med ett skumt förflutet i det ena mer kreddiga bandet än det andra – och det ska vara rått gitarrskrammel – helst av en snubbe som inte har hållit i en gitarr mer än två gånger i sitt liv och det gör absolut ingenting om han är över 40 bast och började spela i band först för två veckor sedan, in fact, det är något som jag rekommenderar – och sedan ska det vara en fördjävla pipig orgel som bara gör några små enstaka markeringar och som kanske, men bara kanske, förgyller låten med lite melodi här och där för att hotta upp stämningen, och sedan måste det vara “stomp a la pappkartong” – här gör det ingenting om det låter som att trummisen spelar på ett par papplådor som han hittade i soprummet ett par minuter innan bandet skulle gå på scenen/in i studion, in fact, det är något som jag rekommenderar – och sist men inte minst så måste sångaren låta som om han inte riktigt lyckas hålla ihop det hela utan desperat måste anstränga sig till sitt yttersta.

Sonic Chicken 4 – Sexiest

Sonic Chicken 4, som kanske har ett av historiens sämsta bandnamn kommer från franska Perpignan och gör väldoftande gammalgarage så som den låtit sedan urminnestider. Classic lo-fi like it was meant to be. Jepp, svårare än så är det inte. Låten “Sexiest”, jag vet, shitty titel, but what’s a boy to do, påminner om Velvet Underground – under den period då de vara som allra, allra vassast och gav ut hits som “Foggy Notion” (kanske världens bästa låt alla kategorier), “I Can’t Stand It” och “I’m Sticking With You” – och är hämtad från bandets debutplatta som släpptes förra året på allas vårt favoritbolag In The Red.

Dino Felipes “Stuck On You” är en liten meningslös poplåt utgiven på finfina noiserockbolaget No Fun Production som i vanliga fall ger ut mer machofierade saker som Merzbow, Hair Police, Mouthus, To Live & Shave In LA och Burning Star Core. Mao, ett bolag för oss killar med så mycket muskler att vi knappt får på oss en tröja och så stora cajones att det är en plåga att bära brallor. Dino Felipe, däremot, är en kille med hjärtat på rätt plats, i halsgropen, som vet hur man levererar en låt som håller i ungefär två veckor innan den helt faller ur minnet. Nåväl, det var i alla fall kul för stunden.

Dino Felipe – Stuck on You

Sedan kommer vi på ytterligare ett band som jag har överdoserat på under den senaste månaden; Psychedelic Horseshit. Jag antar att de har tagit namnet Psychedelic Horseshit på grund av att de är psychonauts, d.v.s. snubbar som gillar att gå loss i världsrymden genom att käka svamp, och som vi alla vet växer ju den bästa magiska svampen i/på just häst- och komockor. Hence Psychedelic Horseshit. Åtminstone låter det som att de svalt ett rejält gäng svampar och sedan bestämt sig för att göra den bästa popen som gjorts på den här sidan Slay Tracks eller Let’s Build a Car. Även kända som “the little brother band” eftersom de är polare med, och under flera år har supportat, Times New Viking. Vad kan man säga, ren och skär noisepop – straight from the horse’s ass.

Psychedelic Horseshit – New Wave Hippies

Hur kan veckan vara perfekt utan lite Sic Alps? Ett band som jag upptäckte genom den fantastiska, men nu inslumrade, bloggen Detailed Twang. Sic Alps “Message from the Law” är, enligt min mening, en fullkomligt makalös låt. Slapp, slö och lös i konturerna. Manna från himlen. Fan vet om den inte har precis allt som man vill att popmusik ska ha.

Sic Alps – Message From the Law

Jag föreställer mig att Pink Reason, och därmed även “Borrowed Time”, låter som de (den) gör för att de (den) är följden av en blöt natt i Berlin någon gång under sent 70-tal när som av en händelse David Bowie, Lou Reed, Iggy Pop och Ut hamnade i samma säng. Ingen minns riktigt vad som skedde den där natten men vad spelar det för roll när den varelse som skapades denna hemska natt nu har startat ett band som låter som the perfect match mellan Treepeople, Archers of Loaf och Pavement. Pure genius!

Pink Reason – Borrowed Time

Och som sig bör ska den här ”weekly round-upen” avslutas med veckans Aidan John Moffat-låt! Mannen ifråga är trots allt någon form av geni och hans ”I Can Hear Your Heart” är helt klart årets album. Aidan-Power!

Aidan John Moffat – All the Love You Need

Annonser

Written by M.

september 6, 2008 den 4:56 e m

Publicerat i The Weekly Round-Up

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: