The Mongonaut Speaks

What is a Mongonaut?

The Political Economy of Bad Music

leave a comment »

Det finns få saker som jag älskar så mycket som riktigt spröd, stappligt och naiv lo-fi-pop. Med tanke på att The Just Joans gör just spröd, stapplig och naiv pop så är givetvis deras nya platta ”Hey Boy… You’re Oh So Sensitive” the bombdiggity i min värld. Jag måste helt enkelt erkänna att jag är en riktig sucker för bandets skeva små hemmabyggen till låtar, men jag tror faktiskt inte att jag skulle gilla bandet och ”What Do We Do Now” så mycket om det inte vore för Chris Bradleys, The Just Joans sångare och låtskrivare, förmåga att skildra vardagligheter och nostalgiska tillbakablickar som få andra låtskrivare. På ”What Do We Do Now? lyckas han t.ex. med det svåra konststycket att behandla skön sunknostalgi utan att för den skull bli allt för sunknostalgisk. För den som vill ha fler exempel på Bradleys fingertoppskänsla rekommenderas ”Friday Afternoon”, ”Five Beer Bottles” och ”Back To High School” från debuten ”The Last Tango in Motherwell” och ”Lookin’ Like Rain” från fjolårets ”Virgin Lips” samt ”The Tellys Shite… Without You” från den senaste skivan ”Hey Boy…You’re Oh So Sensitive”.

Annonser

Written by M.

september 4, 2008 den 5:27 e m

Publicerat i Lo-fi heaven

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: